Tom Carlson Ord & Text

Försvara public service

Reaktionerna på utnämningen av Annie Wegelius som programdirektörer för allmän-tv på Sveriges Television är värda att notera. Hon sägs vara en "välkänd kolportör av plast-tv" som "räknar tittare vilket noga taget inte är public service-bolagens uppgift". (Magnus Eriksson, Svenska Dagbladet 1/4-07)

Jaså inte? Varför ska vi alla annars via mottagarlicenser betala för radio och tv?

Tanken med public service eller "en radio och tv i allmänhetens tjänst", som den en gång formulerades hos förebilden BBC, är att den nationella radion (och sedermera tv:n) ska vara en allmännyttig verksamhet som inte ska styras av vare sig statsmakterna eller kortsiktig efterfrågan på populära program. Som företeelse har public service varit en del av det borgerligt demokratiska samhället, i vårt land närmast jämnårigt med folkhemmet. Om den folkbildande ambitionen kan vi som växte upp med radion under 1950-talet berätta.

Cecilia Stegö Chilò hann under sin vecka som kulturminister skrämma cheferna för radion och televisionen rejält genom att säga upp statens avtal med public service-företagen i förtid. Kulturdepartementet har nu, under efterträdaren Lena Adelsohn Liljeroth, formulerat direktiven till den utredning som ska se över verksamheten.

Bland alla honnörsord sägs att det är "särskilt viktigt att slå vakt om programområden som är underrepresenterade hos de kommersiella aktörerna", samt att "alla program som sänds skall kunna motiveras utifrån uppdraget". (Dir 2007:71)

Det låter behjärtansvärt men innebär i praktiken att Sveriges Television och Sveriges Radio ska upphöra med en självständig programpolitik, och istället anpassa sig efter vad TV3, TV4, Kanal 5 och de andra för tillfället anser lönsamt att sända. Och den statliga myndigheten Granskningsnämnden ska därefter väga varje program på guldvåg.

Våra medievanor ändras, visst. Men det är på Internet som SvT och SR har utvecklats mest under senare år. I min dator rullar nästan alltid något program från SR. TV ser jag allt oftare från SvT:s hemsida på tider när det passar mig.

Kommersiella aktörer som Johnsonkoncernen och MTG pumpar nu in miljoner i public service-liknande kanaler som Access och TV8. Gigantiska förlustprojekt som visar det alla borde veta vid det här laget (se erfarenheten från den kommersiella radion), att en radio och tv i allmänhetens tjänst aldrig kan förlita sig på annonsintäkter.

Bra radio och tv kostar nämligen. Hur stor redaktion hade Lasse Holmqvist bakom sig i "Här har du ditt liv" på 1980-talet? Jämför med dagens produktioner som bärs upp av minimiavlönade praktikanter och media-wannabees - utlagda på slimmade företag i många fall utan kollektivavtal och rimliga anställningsförhållanden.

Men det handlar också om inställningen till publiken. Vilka av dagens författare och producenter skulle likt Lars Forssell och Pär Rådström en gång ingå

"ett heligt avtal att dädanefter skriva precis vad vi ville och hur vi ville, oberoende av om genren ansågs 'fin' eller inte; vi skulle krossa det skändliga elfenbenstornet och låta all världens vindar blåsa över ruinerna. Allt otillåtet skulle varda tillåtet: rimmet, med sin förankring i mänsklighetens öra, skulle återinföras och vi skulle, om så med dagg och lansar, intränga även i de enklaste underhållningsprogram för att upplysa en häpnande allmoge om världen utanför Verona. Det populära, ja det vulgära, och den upphöjda insikt som vi ansåg oss företräda, skulle varda ett". (Lars Forssell, Nedslag 1969.)

Se där en utmaning för Annie Wegelius.

Tom Carlson

Folket i Bild/Kulturfront 8/2007