Tom Carlson Ord & Text

En olustig affär

Så har då de tre svenska medborgare som varit uppsatta på FN:s sanktionslista efter mer än 240 dagar strukits från listan. Samtidigt som vi gläds å deras vägnar kan vi konstatera att avslutningen på denna affär varit lika förnedrande som hela det tidigare förloppet. Genom att skriva under en försäkran i vilken de inför Förenta staternas myndigheter tar avstånd från ”vissa organisationer” har nu de anklagade tvingats bevisa sin oskuld. Utrikesminister Anna Lindh uttrycker sin belåtenhet. Men hur var det egentligen? Låt oss rekapitulera:

Peter Kadhammar har visat i Aftonbladet (3/4-02) att regeringen fick informationen om sanktionsbeslutet i god tid (tio dagar) innan det trädde i kraft, men lät bli att agera. Man frågade inte efter bevis eller ifrågasatte med vilken rätt Förenta staternas rätt skulle gälla i Sverige. Sveriges FN-ambassadör Pierre Schori blev inte ens informerad.

Under flera månaders tid gjorde man sedan ingenting. Först genom advokat Leif Silberskys agerande väcktes den allmänna opinionen. En opinion som sedan växte med stödinsamlingar och civila olydnadsaktioner vilka till slut tvingade regeringen att agera.

I januari ställde regeringen en fråga till USA om vilka bevis man hade för sanktionsbeslutet. Svaret var att det inte behövdes några bevis, de kunde vara uppsatta på listan i förebyggande syfte.

Frågan har varit uppe i EU, i EG-parlamentet och så småningom verkar USA ha slagit till reträtt. Opinionen har segrat och USA har lidit en prestigeförlust. Och i Somalia lider hundratusentals fortfarande av att landets ekonomiska länk (al-Barakaat) till omvärlden kapats.

Men affären inger olust och ställer en rad frågor inför framtiden:

Ska ett enskilt lands rätt (läs USA) kunna utsträckas till andra länder genom ett summariskt förfarande i FN:s sanktionskommitté?

Ska sanktionsvapnet kunna gälla också mot enskilda individer? Tor Bergman har visat (Svenska Dagbladet 5/6-02) vilka orimliga konsekvenser vetorätten får då man ska upphäva sanktionerna. Ett land kan i princip svälta en människa till döds, utan någon rättslig prövning.

Har regeringen hävdat grundlagen och svenska medborgares rätt? Kravet på en rättslig prövning av statsråden Persson, Bodströms och Lindhs agerande står fast.

Sedan Sovjetunionens sammanbrott har manöverutrymmet för små neutrala stater minskat. En supermakt dikterar dagordningen för resten av omvärlden.

I en artikel i Dagens Nyheter nyligen visar Pierre Schori hur USA motarbetar och drar sig ur fler och fler internationella avtal som vunnit starkt stöd i resten av världen:

”Det gäller Kyotoprotokollet, avtalet om förbud mot landminor, mot biologiska vapen, mot den illegala handeln med lätta vapen, synen på dödsstraffet och kärnvapen, planerna på ett nationellt missilförsvar, motståndet mot ABM-avtalet och provstoppsavtalet, barnkonventionen, inklusive dess tilläggsprotokoll om barnsoldater, oviljan att ta ett rejält ansvar i kampen mot världsfattigdom, de protektionistiska ståltullarna, favoriserandet av amerikanska flygbolag och jordbrukare.”

Andra tvisteämnen är de amerikanska kraven på president Arafats avgång, ryktena om en invasion av Irak. ”Planerna på att utveckla en ny, offensiv militärdoktrin, som genom tidiga militära tillslag ('pre-emptive strikes') skulle föregripa potentiella faror, väcker också oro i omvärlden.”

”I den senaste kontroversen kring den internationella brottsdomstolen ICC, … spelade (man) hasard med FN:s livsviktiga fredsbevarande operationer som insats samtidigt som man ville etablera en internationell rättsordning där amerikanska medborgare skull undantas.” (Dagens Nyheter 20/7-02)

Men där EU-vännen Schori i första hand hoppas på ett kraftfullare agerande från unionens sida bör vi kräva ett självständig handlande från den svenska regeringen. Regeringen har nu två utmärkta tillfällen att revanschera sig:

På den amerikanska Guantanamobasen på Kuba sitter sedan mer än ett halvår en svensk medborgare internerad. Han kidnappades i Pakistan. Ingen vet hur hans tillstånd är eller vad han är anklagad för. USA har just meddelat att han liksom övriga fångar på basen inte kommer att få sin sak prövad i amerikansk domstol då de vistas på Kuba(!).

Diplomaten Rolf Ekéus har vittnat om hur USA använt sig av FN:s vapeninspektioner för sina egna syften. USA har också under en längre tid läckt planer om en nära förestående invasion av Irak. Även traditionellt USA-vänliga stater som Jordanien varnar för följderna i Mellanöstern av en invasion. Men uppenbarligen är behovet av att säkra oljan stort. Den svenska regeringen bör gentemot USA och inom EU agera kraftfullt mot ett överfall av Irak, samtidigt som man tar tillbaka stödet för den amerikanska krigföringen i Afghanistan.

Tom Carlson

Folket i Bild/Kulturfront 08/02