Tom Carlson Ord & Text

Lars Forssell

Lars Forssell har alltid funnits där. I radion på 1950-talet, i tv på 60-talet, ibland i egen person, men oftare som upphovsman till oräkneliga visor, kabaréer, dikter och pjäser. Som så många andra i sin generation (Stig Claesson, Tage Danielsson, Marianne Höök, Jan Myrdal, Pär Rådström och Beppe Wolgers för att nämna några) ville han nå en publik. Det var den förromantiske diktaren som återuppstod för en kort stund, innan dörren åter stängdes till reservaten.

Men viljan hade sitt pris. När Tage Danielsson och Lars-Johan Werle gjorde fiasko med operan Änglamark (baserad på filmen) jublade kritikerna skadeglatt. Och när Jan Myrdal och Rune Hassner fick en miljonpublik med filmen Myglaren stängdes porten effektiv för parets vidare filmproduktion.

I ett ögonblick av dyster klarsyn skriver Lars Forssell:

"Av erfarenhet skulle jag vilja råda varje ung författare att redan från början, en gång för alla, välja sin läst och bli vid den. Det är inte bara i Sverige som man bör vara antingen Povel Ramel eller Göran Sonnevi, antingen Hasse & Tage eller Åke Hodell, antingen inåtvänd eller utåtriktad. Om man råkar vara född med något av både/och i sin arma själ, då är det klippt." (Jag står här på ett torg. Lars Forssells sångbok. 1979.)

Var klyftan mellan fin- och populärkulturen stor på 1950-talet har den vuxit till ett Ginnungagap i dag. Åt eliten Dramaten på det att folket må nöja sig med dokusåpor och kvartskändisar.

Det manifest han och Pär Rådström skrev (återgivet på annan plats i tidningen) kunde stå som en fjärde paroll för kulturfronten. Och under många år stödde han och medverkade i Folket i Bild.

En gång, det var i advent för snart tjugo år sedan, ordnade tidningen en författarafton i Strindbergssalen (numera Intima teatern) i Stockholm. Nils Granberg och jag vankade i foajén. Skulle Forssell dyka upp eller skulle han - som så många gånger förr - lämna återbud i sista minuten - eller bara utebli? Men han kom. Samlad och vid gott humör. Han läste sin dikt "Ola med handklaveret". Och som han läste. Övriga medverkande för ursäkta. Den här kvällen var Lars Forssells.

Vad kan vara lämpligare än att till hans minne åter publicera dikten om spelemanen som så när förändrade världen. Och vem vet. En dag kanske han lyckas.

Tom Carlson

Folket i Bild/Kulturfront 8/07