Tom Carlson Ord & Text
Mitt psykiatriska liv
Johan Cullberg är en förgrundsgestalt inom modern svensk psykiatri. I sina nu utkomna memoarer sammanfattar han ett halvt sekels erfarenheter som anhörig (brodern och konstnären Erland insjuknade tidigt i schizofreni) och som forskare, författare och praktiserande inom läkekonsten. Uppvuxen i en biskopsfamilj präglades han av moderns människointresse. Som ung läkare fann han nöje i att samtala med sina patienter och upptäckte tidigt sambandet mellan kropp och själ. Nyfikenheten har därefter varit hans stora drivkraft. Johan Cullberg skriver prestigelöst, utan poser. Han har på nära håll följt pendlingarna inom psykiatrin, från 1950-talets mentalsjukhus (inte olika gångna sekels dårkistor) över 70-talets antibiologism och 90-talet, när psykiatrin med Cullbergs ord reducerades till en underavdelning till neurobiologin, fram till dagens övertygelse att kognitiv beteendeterapi (kbt) är svaret på allt. Cullberg har av sina meningsmotståndare ofta beskyllts för att tillhöra den ena eller andra falangen. Själv erkänner han beredvilligt hur lite vi fortfarande vet om psykiatriska åkommors orsaker, symtom och möjliga behandlingar. Olika behandlingsformer måste kunna existera sida vid sida, komplementära och inte uteslutande, är hans slutsats. Själv positiv till psykoanalysen konstaterar han att den är en väg till självinsikt men knappast en behandlingsform som ska berättiga till ersättning från försäkringskassan, samtidigt som människor tvingas betala ur egen ficka för fungerande behandlingar hos utbildade terapeuter. Cullberg beklagar också att han inte får vara med om hur psykiatrin kommer att förvalta de ökande kunskaperna om hjärnan och medvetandet. Jag hade gärna sett att han mer utförligt diskuterat dagens katastrofala situation inom psykiatrin och sambandet mellan 90-talets nedskärningar och den sektoriseringen som han själv varit med och drivit fram. Men hans påpekande att ingen psykiatrisk verksamhet, hur väl den än fungerar, kan ersätta behovet av förebyggande insatser i samhället är värt att notera.
Mitt psykiatriska liv
Johan Cullberg
Bonniers
Folket i Bild/Kulturfront 3/2008