Tom Carlson Ord & Text

Vem ska städa hos hemhjälpen (1)

Monica Gunne förstår inte varför man inte skall kunna köpa sig städtjänster. För henne är det oändligt mycket värdefullare än utlandsresan, vinterkappan, stövlarna och bilen. (AB/Kvinna 14/10-92). Och ställd så är ju frågan enkel att besvara. För mig får gärna en hel armada med lokalvårdare storma in här hemma och putsa och städa till helgen, bara vi betalar avtalsenlig lön, skatt och sociala avgifter (för även Jadwiga, fru Söderberg och Alfonso skall väl ha försäkringsskydd och rätt till semester och ATP när den dagen kommer?).

Men även om vi betalar aldrig så vita löner, så kommer någonsin en städhjälp (med en genomsnittslön på 9.900 kr/mån) ha råd att själva anställa en städhjälp. Åtestår alltså problemet: Vem städar hemma hos städhjälpen?

När Monica Gumme och Åsa Mattsson efter dagens slit och släp kan njuta av hur den osynliga handen gått fram över deras hem, vandrar alltså Jadwiga, fru Söderberg och Alfonso hem till sig för att fortsätta städa där. Och den här gången utan betalning.

Så var det med den valfriheten. Någon lösning på de stora familjesociala problemen, med dubbelarbete, långa arbetstider etc, är det inte. Tvärtom. Där vi förut sökt lösa frågorna med allas bästa för ögonen (barnomsorgen, skolan, sjukvården) köper sig nu i hägnet av den stora skattereformen, ett växande skikt inom medelklassen egna privata lösningar. Så får de andra klara sig bäst de gitter. Det känns värre än att vada omkring bland dammrullarna här hemma. Så kanske handlar städningen ändå om moral.

Tom Carlson

Aftonbladet oktober 1992