Tom Carlson Ord & Text

Astrid Lindgren

Folket i Bilds äldste medlem och prenumerant Astrid Lindgren är död. Och svenska folket sörjer en stor författare. På de knappa femtio år hon skrev sina böcker hann hon bli en del av vårt kulturarv. En del av det vi kallar folkets kultur.

Bakom allt tingeltangel och växande bråte i form av dockor, tecknade filmer och skräniga musikaler finns ett levande språk och en röst som talar direkt till oss. Hennes böcker är som gjorda för högläsning, som någon skrev.

För egen del håller jag nog sagorna i Nils Karlsson Pyssling högst. Som ensamt barn, uppvuxen i Vasastan ett stenkast från Vasaparken, talade hennes berättelser direkt till den egna erfarenheten. Stämningen i de stora fönstren ut mot Tomtebogatan när skymningen föll, barnet som drömde sig bort i fantasiernas värld. Det var min barndom, och många andras.

Ändå är det i den småländska landsbygden hon har sina rötter. I likhet med de stora arbetarförfattarna förenade hon i sin person och sitt författarskap det Sverige som på några generationer förvandlades från ett jordbrukarsamhälle till ett urbant storstadssamhälle. På samma sätt är hon en av de få författare vi har som i lika hög grad talar till människor med rötter i Kurdistan, Vimmerby och Rosengård.

Det kan vara värt att tänka på i dessa dagar. Inte vet jag om det räddat livet på unga Fadime Sahindal om någon läst högt ur Pippi Långstrump för hennes pappa. Antagligen inte. Där fanns nog andra bevekelsegrunder. Och det är lätt att bli sentimental en dag som denna. Men hennes demokratiska patos och rättviseideal hade rubbat större berg än så.

Så sent som i september betalade hon sin medlemsavgift i vår förening. Hennes prenumeration gick ut med nr 2 förra året. Den kom inte att förnyas. Men hon var vår tanke trogen i alla år. En gång tillfrågad sa hon ”Tidningen är mycket bra. Må den leva länge.”

Låt oss tillsammans göra hennes ord till verklighet.

Tom Carlson
Ansvarig utgivare
Folket i Bild/Kulturfront

”Astrid Lindgren”, Folket i Bild/Kulturfront 02/02